Sverige är först ut bland de nordiska länderna, och sajten skall underlätta för användarna att hitta svenskt material, men det internationella materialet kommer likväl vara tillgängligt. Dessutom skall sajten underlätta för lokala sammarbeten. aktörer som tv4, tv5, expresssen, socialdemokraterna, DN m.fl har knutit sammarbete med google men exakt hur materialet kommer att användas är upp till respektive medium.

Vi kan tänka oss en hel del konvergens mellan gammelmedia och webb 2.0 i framtiden. Detta är absolut ett steg på vägen. En dialog med tittaren, läsaren, konsumenten kommer at bli möjlig på ett helt annat sätt en tidigare, vilket förhoppningsvis leder till ett ökat konsumentorienterat utbud. Många kanske undrar varför detta inte varit möjligt tidigare, på youtube.com, och svaret är lika enkelt som självklart – det handlar om annonsering.Med unika sammarbeten mellan medier och google kommer medierna även att kunna tjäna pengar på kalaset, vilket har varit den största bromsklossen hittils.

Vem vet exakt hur detta kommer utvecklas, men jag ser fram emot att följa den utvecklingen.

Jag har nu fått den skickad till mig av Jan Elvelid – ”Managing Director” (VD) Men jag har tyvärr inte tid att läsa igenom den nu, en utförligare analys av rapporten följer imorgon. Passa på att lägga till min feed i din feedläsare så att du inte missar något.

Men för att göra en cliff-hanger skall jag ge er ett smakprov i form av några rubriker ur rapporten:

”De unga kvinnorna tar över internet”

”Internet ställer till problem för över en miljon Internetanvändare”

”Färre oroar sig för kreditkortsbedrägerier”

Så här många svenskar försöker aktivt undvika reklamen, enligt Sifos undersökning:
Tv: 74,7%
Morgonpress/Kvällspress: 41,6%
Tidskrifter/Magasin: 39,2%
Radio: 75,0%
Internet: 74,7%
Direktreklam: 51,2%

Detta talar sitt tydliga språk. I mångt och mycket försöker man undvika reklam som i TV, Radio och internet. varannan svensk slänger direktreklamen direkt i pappersåtervinningen.

Däremot är svenskarna mycket mer accepterande till tidskriftsannonsering. Min slutsats är som följer:

Vi är intresserade av nischad annonsering som passar oss, vår livsstil och våra intressen. Men inte intresserade av reklam som är för bred, som skall befästa varumärken bland en stor heterogen målgrupp. En ung ensamstående kille byter kanal när det kommer reklam för blöjor, men kanske inte för en trailer för senaste spelet/ filmen (eller vad som nu intresserar den unga killen).

I och med digital-Tvns intåg i Sverige torde detta kunna ändra sig. Genom att digitalboxen utrustas med en mjukvara som utefter vilka program som ses och eventuellt vissa demografiska variabler kategoriserar tittaren och ger specialriktad reklam för just denne. men den utläggningen spar vi till en annan gång.

De flesta av oss är inte emot reklam i sig, och inte heller direktreklam (fråga bara din brevbärares ortoped), mängden ”ingen reklam tack”-skyltar är faktiskt inte överhängande. Trots det slänger vi större delen av reklamen som hamnar i brevlådan. Personligen läser jag en ytterst liten del av reklamen som hamnar i mitt inkast. Jag läser dock de reklamblad som intresserar mig. Veckobladet i min mataffär, och reklam från vissa utvalda kedjor som passar mina intressen. Hade det varit möjligt hade jag satt upp en skylt som sade ”ingen reklam tack, förutom från Willys, netto, media markt,..” etc.

Jag tror såldes inte att 75% av svenskarna försöker undvika all reklam i TV, Radio etc. utan att man försöker undvika reklam som inte tilltalar en.

När det gäller Internetreklam tror jag inte att den undviks av samma skäl som ovan. Internet är en utmärkt plats att kunna göra nischad målgruppsanpassad reklam då man kan känna till vilka människor (målgrupp) som rör sig i vilka kretsar eller på vilka sajter. (På samma sätt som man kan urskönja en målgrupp för ett livstilsmagasin

Snarare tror jag att internetreklamen undviks eftersom den mestadels är så otroligt irriterande för de flesta konsumenter. Majoriteten av reklam på internet består av Spam eller blinkande flash-banners. Jag tror inte att annonseringen på internet har hittat sitt formspråk ännu, men när den gör det, kommer siffrorna i denna kolumn nog att se annorlunda ut.

View This Poll

Second opinion – mediegranskning på riktigt?

I dagarna gick informationen ut om att Mats Olin (tidigare grundare av PR-byrån Springtime) grundat en mediegranskande sajt som kommer att ge möjligheten för såväl privatpersoner, som företag, som anser sig blivit felaktigt framställda i medier att ge sin version av de händelser som uppmärksammats.

Olin hoppas med detta inte bara vara en mediegranskande sajt utan även vara en motpol till traditionell nyhetsframställning och bidra till att höja kvaliteten på journalistiken.

Det kommer att vara gratis för privatpersoner att skriva på sajten, men en årsavgift tas ut för företag, baserad på hur frekvent företaget använder sajten. årskostnaden för företag ligger mellan 10 000 – 50 000 kr.

Årsavgifterna kommer att vara ”Second opinions” främsta inkomstkälla även om en del annonseplatser kommer att säljas på sajten.  Man kommer även att bilda en redaktion som skall skriva egna artiklar, men hur omfattande detta kommer att bli är ännu inte klart.
Personligen anser jag att detta är en av de bättre initiativen på senare tid, och jag hoppas att implementeringen blir lika positiv. För att lugna mig med lovorden innan vi sett utvecklingen och konsekvenserna av SO kommer jag inte att nämna vilka påverkningar detta kan ha på den morderna demokratin, den svenska journalistkårens krav och ansvar, kvaliteten på artiklar i etablerade medier (inte minst kvällspressen). Jag kommer inte heller nämna att sajter med användargenererat innehåll verkligen är en del av vår intenetvardag och av våra internetvanor… Det lämnar jag till ett senare tillfälle, när vi har facit i hand..

Lämna gärna en kommentar om vad du tror om Second Opinion och vilka konsekvenser den kan medföra.

läs mer: www.second-opinion.se